Utan vidare analys så kan vi konstatera att det finns ett utbrett missnöje med etablissemangets hantering av frågorna. Glappet mellan folks uppfattningar som visas i årliga undersökningar och den konsensusväg som stakats ut av 7 riksdagspartier är mkt stort.
Finns det ngn fråga så vital för vårt land där folkets vilja så totalt divergerar med ledningens?
Hur många politiker för övriga partier har insett förljugenheten men fortsätter att stödja en katastrofal politik?
Att vara ovetande om allvarliga tillkortakommanden inom ramen för invandrings- och integrationspolitik är vi många som kan skriva under på, inte minst inom vårt eget parti, det är helt enkelt inte så att media och övriga bidrar till insikt, men givet att insikt erhålls så bör man agera efter sina nya insikter. Att veta men ignorera, att veta men ljuga är karaktärsdrag som är direkt otrevliga.
Nåväl, bättre sent än aldrig. Tack Ilan, må det komma fler till bikten!
Centerpartiet - Dags att ompröva invandrings- och integrationspolitiken
"Sedan något år tillbaka har multikulturalismen, d v s idén att det är gångbart och rentav önskvärt att ett samhälle rymmer ett flertal radikalt skilda kulturer utan någon stark överbryggande identitet, kommit att kritiseras av åtskilliga opinionsbildare i Sverige.
Eftersom multikulturalismen har varit ett icke ifrågasatt axiom inom svenska staten, är det fortfarande inte helt riskfritt att leverera sådan kritik. Möjligen har trion Merkel-Sarkozy-Cameron med sitt enhälliga avståndstagande ingjutit en gnutta mod. En annan möjlig förklaring är att proteströrelsen Sverigedemokraterna har börjat ändra förutsättningarna i den
svenska debatten.
Likväl lever och frodas fortfarande en uppenbar förljugenhet, som alla förnuftiga människor måste kunna se, men desto färre inom det så kallade etablissemanget vågar peka på. Om man är kritisk till tanken om starka, inbördes väsensskilda kulturella undergrupper med svag sammanhållning sinsemellan, måste ju frågan om den omfattande invandringen och dess karaktär dryftas på allvar.
Klarar ett samhälle som det svenska och en stat som Sverige av att absorbera alla dessa människor in i den gemensamma kulturen, med dess gemensamma värden, språk, historia och seder? Varför är skillnaden så stor mellan olika invandrargrupper?
En dansk politisk kommentator som för några år sedan i sitt lands statstelevision förmedlade svenska koder och tabun, förklarade att i Sverige talar man inte om "invandring", utan man talar om "integrationspolitiken".
Iakttagelsen är riktig, och för en utomstående kan det inte ta lång tid innan detta faktum står klart. Att monomant göra allt till en arbetsmarknadsfråga är comme-il-faut - politiskt korrekt. Att dra in utbildningspolitiken är något mer dristigt - för detta krävs en folkpartist, helst från Björklundfalangen. Att föreslå förändringar av olika slag i
utlänningslagen är förbehållet Sverigedemokraterna.
Visst är det ett självklart faktum, men det måste likväl upprepas: Sverige har idag en reglerad invandring. De flesta som söker uppehållstillstånd med hänvisning till asylskäl får faktiskt avslag. Att i det läget föreslå en åtstramning av regelverk och praxis (eller uppluckring, för den delen) borde kunna diskuteras på samma villkor och i samma tonläge som skatter, arbetsmarknad och miljö. Men så är inte fallet.
I Sverige råder inom sju av åtta riksdagspartier, liksom inom stora delar av befolkningen, ett sekteristiskt förhållningssätt till invandringspolitiken. Bland de mest rättrogna sekteristerna återfinns idag, till min stora sorg, Centerpartiet.
Med tanke på den levande idédebatt som fördes inom partiet under 90- och första halvan av 00-talet, varvid tankar om stark samhällsgemenskap, lokal/regional demokrati och federala principer gjorde sig gällande, är den helt okritiska inställningen till den typ av invandring som har ägt rum under den senaste tiden fullständigt befängd.
Vi måste vara intellektuellt hederliga nog att erkänna att långtgående integration och stor invandring från delar av Mellanöstern och Afrikas horn har visat sig vara ytterst svårförenliga storheter. Centerpartiets ledning vill inte att det skall vara så, men det är ju inte första och inte sista gången som vilja och verklighet vägrar stämma träff.
Inför partistämman i slutet av september har partistyrelsen lagt fram ett program, kallat "Förnyelseprogram Integration - Välkommen till Nybyggarlandet", vars innehåll nog är det mest förljugna hopkok som någonsin har lagts fram inför en centerstämma. Massiv invandring sägs vara helt nödvändig av demografiska skäl, trots att många jämförbara länder med förhållandevis liten invandring pinnar på utan att falla ihop.
"Inkludering" i samhället sägs vara en övergripande målsättning, samtidigt som etniskt uppdelade städer ses som oproblematiskt. Medborgarskapet betraktas å ena sidan som den institution som skall bygga identitet och skapa tillhörighetskänsla, men å andra sidan föreslås att det skall bli enklare och gå snabbare att bli medborgare i Sverige.
Allt detta försöker partistyrelsen förläna en air av vetenskaplighet genom selektiva hänvisningar till framförallt Kanada (som om förutsättningarna vore desamma) och till skrifter från den tankesmedja som partistyrelsen själv grundade för några år sedan.
Det tidiga 90-talets främlingsfientliga och våldsamma subkulturer var en vedervärdig företeelse, som många av oss som då var i yngre tonåren ständigt krockade med. Men den tidens strider kan inte tas till intäkt för att kväva dagens helt nödvändiga debatt om invandringens omfattning och karaktär.
I Centerpartiets fall tycks dessutom det kvävande klimatet utgöra något slags försoningsoffer, som betingas av en rasbiologisk programpunkt i rörelsens forntid, samt av att en hyfsad andel av politikerna i lokala, sydsvenska populistpartier under 80- och 90-talen var avhoppade centerpartister, med Sjöbodramat som det mest kända exemplet. Det är inte heller omöjligt att partiets komplex för att i val efter val vara det riksdagsparti som har minst antal utomnordiska invandrare på sina valsedlar har spelat en roll. Vidare har ensidigt (social-)liberala griller uppenbarligen satt sig hårt i dagens ledarskikt.
Allt pekar på att det är viktigt att kraftigt minska invandringen från Mellanöstern och Afrikas horn för att klara en verklig integration av dem som hittills har kommit, se till att återuppbygga ett fungerande utbildningsväsende, slå ned den kraftigt ökande brottsligheten i storstäderna och förbättra den sociala välfärden. Detta är en väl avvägd och pragmatisk slutsats.
Om det är någonting som Centerpartiet borde ompröva, nu i omprövningens tidevarv i samband med partiledarbytet, är det den förödande multikulturalistiska linje som de senaste tio åren har vilselett partiet, men - vad värre är - även har bidragit till att Sverige inte förmår ta tag i ett stort samhällsproblem."
Ilan Sade
dn,dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, ekuriren, ek, ek, ek, ek, ek, ek, smp, smp, smp, smp, smp, folket, folket
